SOM JAG HAR VÄNTAT! Igår eftermidaag/kväll var det dags. Breaking Dawn Part II, tre biljetter bokade, 17.30. Oj vad nervös och exalterad jag var precis innan :) OJ VILKEN FILM! Jag kommer inte säga så mycket om den här inne, kommer göra en recension av den sen när det gått några veckor så jag inte avslöjar nått viktigt! :)
Kan iallafall säga att jag älskade den! Jag vet inte vad det är med Twilight filmerna egentligen som gör att jag älskar dom så mycket. För själva storyn, vampyr/varulv grejen, är inte det som gör filmerna i sig. Inte kärleken heller, direkt. Det är väll ett hopkok av alltihopa tillsammans med fantastiska miljöer och musiken! Åh musiken ska vi inte tala om. Länge sen jag gillade ett soundtrack nästan lika mycket som själva filmen! :)
Jag tror det är intensiteten. Alla filmer, alla fem, är så intensiva. Allting, varje händelse, varje ord är som en smäll på käften eller en hård spark i mellangärdet. Och gårdagens upplevelse var inget undantag. Kändes som att jag satt och höll andan under hela filmen.
Bara det att se den på bio gör ju stor del av filmupplevelsen också. Ljudet framför allt! Jag har då inte sådant ljud hemma, så självfallet blir upplevelsen liite extra när man är på bio. Många stör sig ju på andra människor i biosalongen, typ folk som prasslar eller skrattar eller pratar, men ärligt talat - jag märkte inte ens av att det var andra människor i biosalongen förutom Angelica som satt precis bredvid mig - och hade det inte varit för att hon är så ljudlig i hennes andetag när hon blir chockad eller glad över något i filmen så hade jag nog känt mig ganska ensam där inne :)
Jag tror att min inlevelseförmåga är förstorad på nått vis, att jag sätter mig in väldigt enkelt i filmer jag ser. Det är nog därför jag älskar allt som har med film att göra och varför jag inte tycker om svenska filmer så mycket - just för att det är too close to home och inte realistiskt. Oftast.
Tydligen så är det många kritiker och "wannabekritiker" som dissar hela Twilight konceptet ganska rejält. Tror att många tycker att det är "tjejdravel" och "chickflick" stuk på filmerna, men det skiter jag blankt i! Nog kan man plocka isär filmer och "klaga" på tekniska detaljer eller varför gjorde dom inte si eller så? Vad spelar det för roll? Varför jämföra filmer med varandra? Har sett forum där folk tjafsar om Harry Potter eller Twilight är bäst, som om de skulle ha exakt samma koncept eller ens handla om samma saker. Jag älskar Harry Potter och Twilight serien med. Är det inte det som är poängen? Att man gillar filmen? Att den får en att känna nått inombords, vare sig det handlar om spänning, kärlek, action, komedier, drama etc.
Se Breaking Dawn Part 2 på bio. Det var en upplevelse!
(Ja, jag grät som ett litet barn, fler än en gång ^^)